Har nu jobbat heltid i nästan exakt en månad. Är rätt trött, men ändå glad, för det mesta.
Jag kan känna mig så himla förvirrad över det här med att jobba i vården ibland. Vissa dagar på jobbet känner jag bara fan vad kul det här är! Man får komplimanger av patienter och kollegor, känner att man har koll på läget och verkligen gör nytta. Dagarna flyger förbi och jag går därifrån med en bra känsla i magen.
Andra dagar däremot, som idag t.ex., går jag mest och funderar på vad det finns för andra branscher som jag skulle kunna tänka mig att jobba i istället, med normala arbetstider och kläder samt en anständig lön. Jag brukar inte komma på så många andra, dock. Jag avskyr de här dagarna på jobbet. Man springer runt som en förvirrad höna på avdelningen och känner inte en enda patient och inga som jobbar heller. Man vet inte vad som ska göras och när man väl gör nått går det inte bra. Patienterna kallar en för "den lilla flickan" och tror att jag är någon sorts kommunungdomsjobbare som inte ens är kapabel till att hjälpa dem med att borsta tänderna. Hur kul är det liksom? Nej fy.
Tur att jag har blivit vän med två andra undersköterskevikarier på avdelningen som pluggar till läkare, dem får verkligen dagar som denna att bli uthärdliga. Med dem kan man skvallra om den sura sjuksköterskan, läkaren som man inte förstår ett ord av vad hen säger eller den knäppa patienten som håller på att göra en galen. Så hjälper vi varandra.
Nu ska jag göra något som jag inte gjort på way too long - spela Starcraft!
måndag 16 juli 2012
söndag 1 juli 2012
K71-73
Har nu jobbat i två veckor på nya jobbet och har haft inskolning. Det har varit både tungt och roligt.
Imorgon har jag mitt första pass helt själv, utan någon att "gå efter". Lite läskigt måste jag säga. Hoppas det flyter på hyfsat bra utan några större katastrofer. Det är ett kvällspass så det borde göra det. Men man vet aldrig! Nu längtar jag mest till tisdag för då har jag minsann ledigt. Ska bli gött.
Nu är jag ungefär lika trött som Luna var när hon bestämde sig för att sova på Daniels arm.
Imorgon har jag mitt första pass helt själv, utan någon att "gå efter". Lite läskigt måste jag säga. Hoppas det flyter på hyfsat bra utan några större katastrofer. Det är ett kvällspass så det borde göra det. Men man vet aldrig! Nu längtar jag mest till tisdag för då har jag minsann ledigt. Ska bli gött.
Nu är jag ungefär lika trött som Luna var när hon bestämde sig för att sova på Daniels arm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)